den sista sången

Och så fanns det inte längre mer – något overkligt. Känner att jag fick ett fint avslut på Kent-kapitlet, inte för att en aldrig någonsin mer kommer lyssna på deras musik, utan mer att det inte kommer komma nytt material eller någon mer spelning att gå på.

I och med att 17 december var den sista spelningen kände jag och Karln (ok, mest jag, men som vi brukar säga – i nöd och lust) att jag kunde inte, inte stå långt bak. Med det sagt så infann vi oss utanför Tele2 arena klockan två någonting, i en mycket fashionabel utstyrsel; dunjacka, termobyxor, mössa, vantar och ett kontinuerligt intag av paracetamol. Ja, det är väl själva fan att en ska bli sjuk.

Klockan 20:00 började slutet. Låt två (999) började tårarna, vilket jag inte fattar, gillar inte 999 speciellt mycket, men tror mer att det var det-här-är-alltså-sista-gången-grejen som triggade igång det hela. Samlade ihop med och började bara njuta av allt, men så fort nästa gamla goding kom – näsduken fram, MVH Känslig tjej.


Konsertens visual’s var amazing! Allt var så fint att titta på om en jämför mot tidigare back-drops.

Jag är så glad att jag och Karln fick göra det här tillsammans, ytterligare ett minne. Kent är ju trots allt lite av vårt band. Kommer fortfarande ihåg när vi premiärlyssnade på Den döda vinkeln 2005, nykära och jag tror inte att någon av oss då kunde ana att vi skulle vara där vi är så här 11 år senare.

Tack, tack, tack bästa Kent för allt!


Dagen efter slutet släpptes videon till Den sista sången – Superfin!

PS. Glöm inte att imorgon annandag jul visas del ett av SVT’s dokumentär Vi är inte längre där och dagen efter del två. DS.

Etiketter: ,

Lämna en kommentar