Inlägg märkta ‘film’

short term 12

onsdag, 18 mars, 2015

Såg filmen Short term 12 för ett tag sen. Den handlar om ett ungdomsboende och dess personal och vardag.

Jag kan bli så ledsen när jag ser såna här filmer där barn och ungdomar far illa. Hur kan man göra så hemska saker mot sitt barn? Jag är inte den som är den att hymla med att det fasen är jobbigt och prövande med kids, för det är det! Men inte så pass att jag tycker att aga är en bra idé eller andra hemska saker.

Jag blir även oerhört imponerad och tacksam till alla de som arbetar inom den här sektorn, jag är väldigt säker på att jag inte skulle stå pall för det yrket. Mitt lilla huvud och hjärta skulle inte orka.

Åter till filmen, fin berättelse, med bra porträtterade karaktärer som känns äkta. Fint för ögat också.

frances ha

tisdag, 17 februari, 2015

Filmen Frances Ha föll mig i smaken. Filmat i svart, vitt, det är ett relativt långsamt tempo, om en querky tjej med knasiga vänner, skämskudde användes ett fåtal gånger och i övrigt händer det inte avsevärt mycket. Gotta love it.

begin again

måndag, 2 februari, 2015

Dagens ord: Trevlig.

I julas såg jag en mysig/gullig/trevlig film – Begin again (Sånger från Manhattan på svenska).

New York visar upp sin bästa sida, trevliga skådespelarinsatser och framförallt trevligt soundtrack. Allt är verkligen så trevligt med den här filmen, det går liksom inte att värja sig mot den trevliga stämningen.

Inga större överraskningar kring handlingen och historiens flöde, men det var liksom helt ok för mig den här gången, just för att filmen är så trevlig och mysig.

Det är filmer som dessa som gör att jag står med packade resväskor i hallen och passet i högsta hugg. Jag önskar ibland att jag var mer av en konstnärssjäl och besatt en talang, och var tjugonågonting, i nästa liv kanske.

Hur som helst, här kommer Lost stars från filmen med Mr Eye candy – Adam Levine som har fått en plats i min Spotifylista.

Ha en riktig trevlig dag nu!

the bling ring

onsdag, 25 september, 2013

Såg The Bling Ring för ett tag sen och var väldigt förväntans full då jag gillar Sofia Coppolas tidigare filmer.

Kort om handlingen, uttråkade kids festar, gör inbrott hos kändisar och stjäl deras märkeskläder, skor, klockor och så vidare. Filmen är baserad på riktiga händelser.

Jag tror att jag gillade The Bling Ring, snyggt foto, bra soundtrack (i sedvanlig ordning när det kommer till Coppola), kidsen känns genuina och på riktigt, med andra ord bra skådespeleri.

Det jag saknade var något mer än att i stort sätt bara se de festa och stjäla. Vissa scener snuddar vid något djupare än kokain och Louboutins, men faller snabbt tillbaka, tyvärr. Jag tror det hade tagit filmen till en annan nivå.

watched

måndag, 15 april, 2013

Idag tänkte jag sammanställa lite filmer som jag sett de senaste månaderna.


The Master
såg jag en fredag kväll i goda vänners lag. Jag trodde filmen skulle vara något bättre än den var, jag mena, Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman! Alla skådespelarinsatser var riktigt bra och fotot var minst sagt trevligt för ögat. Den gick lite i vågor och kändes då och då seg, visserligen är det en långsam film så det kanske inte är så konstigt.

Silver Linings Book var en charmig och söt film. Hade dock fått för mig att den skulle vara ett mörkt och djupt drama, fråga mig inte varför jag trodde det. Istället blev det mer av en romcom fast med lite, lite mer edge.

Django Unchained var en film jag länge velat se men av naturliga skäl tog det ett tag innan jag såg den. Det är ju Tarantino; rapp och bra dialoger, bisarra situationer och mycket blod – what’s there not to like?

Hitchcook med Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlett Johansson, inte helt fel. Miljöerna och kläderna är trevliga att se på och Helen Mirren är duktig som vanligt. Jag tycker det var en söt film om vägen till Pshyco.

Gambit, ja vad finns det att säga? Jag vet för det första inte riktigt varför jag fick för mig att se den, eller jo det vet jag – Bröderna Coen står som manusförfattare. Vissa scener var Coen-roliga men i det stora hela var det inte en jättebra film, trots Colin Firth och Alan Rickman.

Life of Pi har ett fantastiskt intro! Stämningsfull musik tillsammans med fantastiskt vackra exotiska djur att titta på, i och för sig är det en oerhört snygg film rakt igenom, men introt hade det lilla extra enligt mig. Jag gillar historien och ploten mer och mer ju mer den har fått sjunka in. Sevärd.

Pitch Perfect. Ok en gulity pleasure-film kommer här! Jag hade bara sett fem minuter tidigare och tog direkt fram skämskudden. Anledningen? Folk gör musik med sina munnar – a capellasång. Jag har så himla svårt för det och inte fasen skulle jag hålla ut en hel film om det? Men jag tänkte den kanske är lite rolig, så jag ger den en chans. Jag satt och smålog under hela filmen, den handlade och innehöll ju trots allt om popmusik. Vissa scener/detaljer är på riktigt roliga som fick mig att skratta högt.

The Following är visserligen en TV-serie, men jag skriver om den ändå. Kevin Bacon kommer att jaga the bad guy i evigheter och cliffhangers avlöser varandra om vart annat. Jag hoppas att det bara blir en superspännande säsong (vilket inte är troligt) just för att seriens historia går att göra till en never ending story, tyvärr. Lite det som hände med Prison Break, första säsongen var så sjukt spännande och det hade gott och väl kunnat slutat när de hoppat över fängelsemurarna.

Nu längtar jag mest till att få se The great Gatsby! Jag säger bara: Baz Luhrmann och Leonardo DiCaprio.

lés miserable

måndag, 21 januari, 2013

Jag såg nya stormusikalen Lés Miserable häromdagen. Jag gick in med dålig inställning till det hela, då jag inte gillar musikaler speciellt mycket. Jag tycker är det märkligt att folk hellre vill sjunga än prata. Anywho, I was gonna give it a shot.

Tyvärr lämnade filmen inga större avtryck hos mig. Folk har ju lovordat, hyllat och frikostigt kastat ut högsta betyg åt filmen, vilket gjorde att jag hoppades på att det skulle bli en filmupplevelse utan dess like. Eller åtminstone vara minst lika bra som Moulin Rogue ändå är.

Den var helt ok, varken bu eller bä, tre av fem möjliga. Det är en lång film (nästan tre timmar) och väldigt mycket sång och musik (jo jag vet, det är en musikal). Det är en oerhört snygg film, både fotot, kostym och miljöerna, vilket är behållningen för min del.

Som sagt, jag är inte filmens rätta målgrupp och jag är säker på att ni som gillar musikaler kommer gilla den.

beginners

fredag, 16 november, 2012

Här kommer ett filmtips – Beginners!

Superkort om filmens handling – Oliver får reda på två stora nyheter om sin far. Jag kan inte riktigt förklara handlingen mer än så, då det är en sådan film som berättar om den nya vardagen och anpassningen till den.

Filmen är väldigt snygg, filmmusiken är mycket trevlig för örat och jag gillar alla skådespelarna. Det här är en film i min smak, bra dialoger, relativt långsam film och triggar igång LA-nerven. Jag blev lite smått kär i Mélanie Laurent som spelar den kvinnliga huvudrollen. Hon är så söt och efter lite Googling visar det sig att hon även sjunger fina låtar på franska.

Filmens huvudtema är pianobaserat, vilket säger sig självt att jag faller som en fura! I’m such a piano sucker.

men in black 3

söndag, 3 juni, 2012

Var cirkus sex timmar i Västerås i tisdags, på jobb. Stressen och pressen säger jag bara. Allt gick visserligen bra tack vare fina och stöttande kollegor. Det var nog mest bara jag som var stressad och gjorde mitt bästa att rodda, medan de andra tog ned mig och sa ”Det kommer att gå bra”. Det gick bra.

Vi körde ett bioevent och det var Men in Black 3 som visades. Var lite orolig att jag inte skulle hänga med i handlingen då jag inte sett tvåan.

3D-filmer är alltid lite kul, sen har jag inte så mycket mer att säga om den.

Det var även första gången jag körde bil tur och retur till Västerås, trevlig väg måste jag säga, speciellt när det knappt var någon trafik. Börjar få tillbaka körglädjen igen.

stich

måndag, 19 mars, 2012

På drygt tjugo minuter var jag klar. Snacka om att ha rutin och kunna sin sak.

  • Ner på bristen.
  • Tvätta rent.
  • Bedöva.
  • Skära och ta bort.
  • Sy tre stygn.
  • Läkarstudent klipper tråd.
  • Sköterska plåstrar om.
  • Ska tillbaka nästa vecka för att ta bort stygnen, vilket innebär att jag har träningsförbud i en vecka. I och med att stygnen sitter på ryggen som jag i stort sätt alltid har i rörelse, tyckte de att det var dumt att träna. Det är väl bar att lyda doktorns order.

    Direkt när jag kom ut från vårdcentralen ringde jag min karl och jag kände mig upptrissad, hög på adrenalin som pumpades runt i kroppen och förmågan att bilda mening var något nedsatt. Denna dampkänsla fortsatte även på jobbet. Kunde inte riktigt koncentrera mig eller sitta still. Det höll i sig någon timme sen blev komig i stället.

    Väl hemma blev det mat och film – Welcome to Rileys. Helt ok film så här en relativt ovanlig måndag.

    blood

    tisdag, 31 januari, 2012

    Den korta versionen

    För ögat:
    The Descentants
    Stupid Crazy Love
    Halva Paranormal activity
    My so-called life
    Gossip Girl
    Fransar
    Mildred Pierce

    För örat:
    Inget nytt direkt, tyvärr! Det har mest blivit kontorets diverse houseremixer

    Gjort:
    Jobbat
    Tränat
    Hostat

    Den långa versionen

    Ja hugaliga va tiden springer i väg. Vi kliver in i februari a.k.a. födelsedagsmånad, jag har galet många vänner som såg världens ljus under februarimånad. Minst sagt inte ekonomiskt, men det ska bli kul. Min karls födelsedagshelg kickar igång på fredag kl. 18.30. Han vet inte ännu vad som är på gång, rätt så kul att planera i hemlighet.

    Jag är som ni kanske vet mitt uppe i en vit period. Riktigt, riktigt skönt säger kroppen! Det blev en spontangrej att inte dricka alkohol. Jag hade inte planerat det och jag har inte satt ett slutdatum heller. Jag tycker det bara är otroligt skönt att känna mig ren inombords nu när jag jobbar på att komma igång på riktigt med träningen och kosten. Jag är inne på vecka tre.

    Förra fredagen gjorde jag en halvcrazygrej (åtminstone för att vara jag). 6.25 stod jag på SATS löpband och sen körde jag på i 50 sköna minuter. Jäklar vilken kick jag fick av morgonträningen. Jag trotsade min semifobi duscha-i-grupp-vilket-kan-resultera-i-fotsvamp. Det kan även vara så att jag kommer göra detta till en ny rutin. Min ambition finns där att vara på gymmet 6.00 nu på fredag för att hinna träna en hel timme.

    Det blir Göteborg för min del nästa vecka också. Jag har mest lite ångest över det hele då jag inte är hundra på att det kommer gå bra. Inre press AB. Men tack vare ett samtal och tips från min kära Fröken W så känns det lite bättre. Det är minst sagt en hel del att stå i imorgon kl 8.00. Tack än en gång vännen!

    Jag vill verkligen blogga mer frekvent och komma med musiktips, like in the good old days. Tyvärr är min motivation relativt låg, mycket beror på att jag inte lyssnar sex timmar om dagen på P3 som inspirerar och tipsar mig om det senaste hetaste indiebandet.

    Jag har dock kommit över The Middle East’s låt Blood med en tillhörande snygg och artyfarty video. Fann den i filmen Crazy Stupid Love, som för övrigt gillade. Japp I like Steve Carell och min karl gillade Ryan Goslings hår.

    tinker tailer soldier spy

    torsdag, 5 januari, 2012

    Ikväll blir det biodate med min karl! Tomas Alfredssons Tinker tailer soldier spy som jag i ärlighetens namn inte har stenkoll på vad den handlar om eller vilka som är med – I like it!

    Jag går in imorgon som tabla rasa och hoppas på att tas med storm.

    Det ska bli skönt med lite ledighet igen (om det nu kallas för ledighet när jobbdatorn plockas med hem?). Hittills har veckan gått galet snabbt och relativt bra med mitt Göteborgsprojekt. Bitar börjar lite smått falla på plats, mycket tack vare att jag fått ventilera kring mina frågetecken med karl och vänner. Ett stort tack!

    —————————–

    UPDATE.
    Här kommer ett kortare utlåtande om filmen vi såg:

  • Snyggt foto
  • Snygga miljöer
  • Bra skådespel
  • Relativt långsam film
  • Stundtals väldigt spännande och tät
  • Ett tips; se den inte om du är trött efter en arbetsvecka
  • Jag gillar skådelspelarna och fotot oerhört mycket, som ett Sverige i en fin 70-talskostym men att alla talar engelska och att den utspelar sig i London. Jag tror du förstår vart min Sverigekänsla kommer ifrån när du väl ser den.

    Helt klart sevärd!

    contagion

    tisdag, 1 november, 2011

    Tack för idag! Nu blir det bio med jobbet. Vi röstade fram Contagion, vilket känns helt ok för min del, hade även kunna tänka mig In time. Storyn låter cool i teorin i alla fall.

    Hur som helst, smitta-som-får-världen-att-gå-under med bland andra Jude Law och Matt Damon kommer förhoppningsvis bli bra.

    Min smärre bakteriefobi kommer inte bli bättre efter att ha sett filmen. Jag ska bosätta mig i en bubbla, och jag tar med mig min karl, blir så tråkigt att vara ensam.

    ——–
    UPDATE.

    Jag gillar filmen men ändå inte. Den var helt ok i min smak. Snyggt för ögat och jag gillade att flera historier binds samman. Dock hade jag önskat lite mer på allt. Soderbergh hade kunnat lätt kunnat skruvat på boosten tre snäpp till. Den kom igång, men som avstannade tyvärr.

    Det är en långsam film, men det har jag absolut inga problem med. Det är en ständig dokumentärkänsla över filmen, funkar fin, fint för mig. Jag är lite ledsen över att det där lilla extra saknas för det hade kunnat bli en så mycket bättre film. Vissa andra gillade den oerhört mycket andra fann den dödstråkig. Jag säger – Lagom.

    watch this

    onsdag, 3 augusti, 2011

    Jag tänkte tipsa om tre filmer som jag sett under sommaren som du kanske kan vara till någon hjälp om filminspirationen tryter.

    The Hurt Locker
    Det är lite mer än 30 dagar kvar på huvudpersonernas tjänstgöringsperiod i Bagdad, Irak. Vi får följa bombteamet på deras uppdrag som varje gång är på liv och död.

    Jag är inte den som brukar orka titta på krigsafilmer (visserligen var det inte jag som valde denna heller) men den här filmen hade lite mer än bara explosioner, eldstrider och machoattityd, jag tyckte den även hade hjärta och medmänsklighet.

    Jag vet inte om det beror på att filmen är regisserad av en kvinna – Kathryn Bigelow? Eller att man helt enkelt ha velat göra en mer nyanserad krigsskildring. Att filmen är ur amerikanarnas synvinkel av vem som är vän eller fiende och hur det framställs är en helt annan diskussion.

    Mic Macs
    Vill du se en knasig, snygg, fransk film så är kanske Mic Macs något för dig. Huvudpersonen Bazils liv förändras dramatiskt efter att av misstag hamnat mitt i skottlinje och får en kula i huvudet. Bazil blir värkt och utan jobb men tas hand om en grupp säregna skrotnissar.

    Det är Jean-Pierre Jeunet (Amelie från Montmarte) som även gjort denna film och det märks minst sagt, i allt från färgfilter, knasiga utsvävningar i huvudpersonens tankar och dialog. Jag gillar det, kan dock ibland känna att det ibland blir lite buskisscener.

    Harry Potter & Dödsrelikerna: del 2
    Nu har jag fått ett avslut på sagan om Harry Potter. Konstig grej att jag följt de sedan ettan på gymnasiet och nu elva år senare är det slut. Visst jag hade kunnat avsluta det tidigare om jag läst alla böckerna i stället för att invänta filmatiseringarna. Det är en snygg film som inte sparar på specialeffekterna och som du bör se om du har sett alla andra Potter-filmerna. Det känns så där att titta på en filmserie i tio år men inte se slutet.

    Historien fick ett bra avslut men det var inget direkt som överraskade mig. Vad hade jag förväntat mig och vad kan jag begära av en film med 11 års åldersgräns och en bok som står på butikernas ungdomshylla.


    King’s Speech
    och Rushmore är två andra sevärda filmer som jag nyligen skrev om.

    oh yoko!

    fredag, 29 juli, 2011

    För två veckor sen fick jag låna filmen Rushmore av min lika Wes Andersonfanatiska kollega.

    Rushmore är film nummer två i hans karriär och är väldigt ”Wes:ig” än dock en tidig sådan. Den har sin knäppighet, bra och rappa dialoger och de vanliga skådespelarna fast mycket yngre (Bill Murray, Jason Schwartzman och Luke Wilson).

    Efter Rushmore har jag bara Bottle Rocket kvar från Herr Andersons filmografi. Hoppas jag kan komma över den i något dammig hörn i videobutiken.

    I sedvanlig ordning är musikläggningen i filmen galet bra. Den består till mesta dels av trevliga 60- och 70-tals låtar, inte mig emot då jag måste erkänna att jag inte har jättebra koll på den eran. Dock finns ambitionen där.

    John Lennons fina kärlekslåt till fru Yoko får bli dagens soundtrack. Ta hand om varandra.