Inlägg märkta ‘filmtips’

i love it

måndag, 6 april, 2015

Det här med att det är måndag och en är ledig, mer sånt åt folket! Hittills har vi hunnit veckohandla, vart på Blomsterlandet, tagit en löptur, styrketränat i vardagsrummet och nu avnjuter jag fisksoppa till lunch. Sen är ju nästan halva dagen kvar, fantastiskt!

Tittade på dokumentären Foodies igår kväll och blev väldigt pepp och önskade att jag hade råd att köra mer fine dine.

Oerhört kul att se allt innovativt kockarna hittar på och skulle inte tacka nej till någon av de restaurangerna som är med i dokumentären. Sen var det lite kul att se min och Miss Kay’s Jag-mötte-Lassie kock – Pierre Gagnaire.

Just det, jag har bokat ett stycke Londonresa för att just hälsa på min kära Miss Kay! Det ska bli kul som alltid att ses och snacka massa skit. Jag ser särskilt fram emot Alexander McQueen-utställningen Savage BeautyVictoria & Albert Museum!

Annars har jag inte planerat några måsten, tror visserligen inte att det kommer bli några problem att fylla dagarna och kvällarna. Är lite sugen på att dra iväg över dagen till Brighton, just because.

Jag har sprungit två gånger under påskhelgen dels för att det är kul, bra och för att jag och ett par kollegor ska springa Blodomloppet och Vårruset. Jag har inte sprungit något lopp sen 2012 och det loppet var mer av en kul grej. Den här gången vill jag leverera en ok tid. Det känns inte omöjligt då det nu i helgen har känts helt ok. Det ska i varje fall bli superroligt.

Jag ber om ursäkt för ett högst osammanhängande blogginlägg, men så kan det bli ibland. Och här kastar jag in en gammal favorit med Icona PopI love it.

short term 12

onsdag, 18 mars, 2015

Såg filmen Short term 12 för ett tag sen. Den handlar om ett ungdomsboende och dess personal och vardag.

Jag kan bli så ledsen när jag ser såna här filmer där barn och ungdomar far illa. Hur kan man göra så hemska saker mot sitt barn? Jag är inte den som är den att hymla med att det fasen är jobbigt och prövande med kids, för det är det! Men inte så pass att jag tycker att aga är en bra idé eller andra hemska saker.

Jag blir även oerhört imponerad och tacksam till alla de som arbetar inom den här sektorn, jag är väldigt säker på att jag inte skulle stå pall för det yrket. Mitt lilla huvud och hjärta skulle inte orka.

Åter till filmen, fin berättelse, med bra porträtterade karaktärer som känns äkta. Fint för ögat också.

frances ha

tisdag, 17 februari, 2015

Filmen Frances Ha föll mig i smaken. Filmat i svart, vitt, det är ett relativt långsamt tempo, om en querky tjej med knasiga vänner, skämskudde användes ett fåtal gånger och i övrigt händer det inte avsevärt mycket. Gotta love it.

begin again

måndag, 2 februari, 2015

Dagens ord: Trevlig.

I julas såg jag en mysig/gullig/trevlig film – Begin again (Sånger från Manhattan på svenska).

New York visar upp sin bästa sida, trevliga skådespelarinsatser och framförallt trevligt soundtrack. Allt är verkligen så trevligt med den här filmen, det går liksom inte att värja sig mot den trevliga stämningen.

Inga större överraskningar kring handlingen och historiens flöde, men det var liksom helt ok för mig den här gången, just för att filmen är så trevlig och mysig.

Det är filmer som dessa som gör att jag står med packade resväskor i hallen och passet i högsta hugg. Jag önskar ibland att jag var mer av en konstnärssjäl och besatt en talang, och var tjugonågonting, i nästa liv kanske.

Hur som helst, här kommer Lost stars från filmen med Mr Eye candy – Adam Levine som har fått en plats i min Spotifylista.

Ha en riktig trevlig dag nu!

the bling ring

onsdag, 25 september, 2013

Såg The Bling Ring för ett tag sen och var väldigt förväntans full då jag gillar Sofia Coppolas tidigare filmer.

Kort om handlingen, uttråkade kids festar, gör inbrott hos kändisar och stjäl deras märkeskläder, skor, klockor och så vidare. Filmen är baserad på riktiga händelser.

Jag tror att jag gillade The Bling Ring, snyggt foto, bra soundtrack (i sedvanlig ordning när det kommer till Coppola), kidsen känns genuina och på riktigt, med andra ord bra skådespeleri.

Det jag saknade var något mer än att i stort sätt bara se de festa och stjäla. Vissa scener snuddar vid något djupare än kokain och Louboutins, men faller snabbt tillbaka, tyvärr. Jag tror det hade tagit filmen till en annan nivå.

watched

måndag, 15 april, 2013

Idag tänkte jag sammanställa lite filmer som jag sett de senaste månaderna.


The Master
såg jag en fredag kväll i goda vänners lag. Jag trodde filmen skulle vara något bättre än den var, jag mena, Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman! Alla skådespelarinsatser var riktigt bra och fotot var minst sagt trevligt för ögat. Den gick lite i vågor och kändes då och då seg, visserligen är det en långsam film så det kanske inte är så konstigt.

Silver Linings Book var en charmig och söt film. Hade dock fått för mig att den skulle vara ett mörkt och djupt drama, fråga mig inte varför jag trodde det. Istället blev det mer av en romcom fast med lite, lite mer edge.

Django Unchained var en film jag länge velat se men av naturliga skäl tog det ett tag innan jag såg den. Det är ju Tarantino; rapp och bra dialoger, bisarra situationer och mycket blod – what’s there not to like?

Hitchcook med Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlett Johansson, inte helt fel. Miljöerna och kläderna är trevliga att se på och Helen Mirren är duktig som vanligt. Jag tycker det var en söt film om vägen till Pshyco.

Gambit, ja vad finns det att säga? Jag vet för det första inte riktigt varför jag fick för mig att se den, eller jo det vet jag – Bröderna Coen står som manusförfattare. Vissa scener var Coen-roliga men i det stora hela var det inte en jättebra film, trots Colin Firth och Alan Rickman.

Life of Pi har ett fantastiskt intro! Stämningsfull musik tillsammans med fantastiskt vackra exotiska djur att titta på, i och för sig är det en oerhört snygg film rakt igenom, men introt hade det lilla extra enligt mig. Jag gillar historien och ploten mer och mer ju mer den har fått sjunka in. Sevärd.

Pitch Perfect. Ok en gulity pleasure-film kommer här! Jag hade bara sett fem minuter tidigare och tog direkt fram skämskudden. Anledningen? Folk gör musik med sina munnar – a capellasång. Jag har så himla svårt för det och inte fasen skulle jag hålla ut en hel film om det? Men jag tänkte den kanske är lite rolig, så jag ger den en chans. Jag satt och smålog under hela filmen, den handlade och innehöll ju trots allt om popmusik. Vissa scener/detaljer är på riktigt roliga som fick mig att skratta högt.

The Following är visserligen en TV-serie, men jag skriver om den ändå. Kevin Bacon kommer att jaga the bad guy i evigheter och cliffhangers avlöser varandra om vart annat. Jag hoppas att det bara blir en superspännande säsong (vilket inte är troligt) just för att seriens historia går att göra till en never ending story, tyvärr. Lite det som hände med Prison Break, första säsongen var så sjukt spännande och det hade gott och väl kunnat slutat när de hoppat över fängelsemurarna.

Nu längtar jag mest till att få se The great Gatsby! Jag säger bara: Baz Luhrmann och Leonardo DiCaprio.

beginners

fredag, 16 november, 2012

Här kommer ett filmtips – Beginners!

Superkort om filmens handling – Oliver får reda på två stora nyheter om sin far. Jag kan inte riktigt förklara handlingen mer än så, då det är en sådan film som berättar om den nya vardagen och anpassningen till den.

Filmen är väldigt snygg, filmmusiken är mycket trevlig för örat och jag gillar alla skådespelarna. Det här är en film i min smak, bra dialoger, relativt långsam film och triggar igång LA-nerven. Jag blev lite smått kär i Mélanie Laurent som spelar den kvinnliga huvudrollen. Hon är så söt och efter lite Googling visar det sig att hon även sjunger fina låtar på franska.

Filmens huvudtema är pianobaserat, vilket säger sig självt att jag faller som en fura! I’m such a piano sucker.

tintin

onsdag, 21 december, 2011

Var på bio och såg Tintin och Enhörningens hemlighet på bio i början av månaden. Den var bättre än förväntat. Den var oerhört välgjord och snygg och den behöll samma anda som de tecknade Tintinfilmerna hade när jag var liten.

Jag blev kär i Snowy aka. Milou! Så himla söt, såg ut som en riktig klappvänlig hund. Karln min blev 11 år gammal och helt överförtjust i filmen. Han gamla Tintin-album är nedplockade från vinden och läses mer eller mindre varje kväll. Och, ja, jag blir minst sagt lite sugen jag med på att plocka upp ett album eller två.

watch this

onsdag, 3 augusti, 2011

Jag tänkte tipsa om tre filmer som jag sett under sommaren som du kanske kan vara till någon hjälp om filminspirationen tryter.

The Hurt Locker
Det är lite mer än 30 dagar kvar på huvudpersonernas tjänstgöringsperiod i Bagdad, Irak. Vi får följa bombteamet på deras uppdrag som varje gång är på liv och död.

Jag är inte den som brukar orka titta på krigsafilmer (visserligen var det inte jag som valde denna heller) men den här filmen hade lite mer än bara explosioner, eldstrider och machoattityd, jag tyckte den även hade hjärta och medmänsklighet.

Jag vet inte om det beror på att filmen är regisserad av en kvinna – Kathryn Bigelow? Eller att man helt enkelt ha velat göra en mer nyanserad krigsskildring. Att filmen är ur amerikanarnas synvinkel av vem som är vän eller fiende och hur det framställs är en helt annan diskussion.

Mic Macs
Vill du se en knasig, snygg, fransk film så är kanske Mic Macs något för dig. Huvudpersonen Bazils liv förändras dramatiskt efter att av misstag hamnat mitt i skottlinje och får en kula i huvudet. Bazil blir värkt och utan jobb men tas hand om en grupp säregna skrotnissar.

Det är Jean-Pierre Jeunet (Amelie från Montmarte) som även gjort denna film och det märks minst sagt, i allt från färgfilter, knasiga utsvävningar i huvudpersonens tankar och dialog. Jag gillar det, kan dock ibland känna att det ibland blir lite buskisscener.

Harry Potter & Dödsrelikerna: del 2
Nu har jag fått ett avslut på sagan om Harry Potter. Konstig grej att jag följt de sedan ettan på gymnasiet och nu elva år senare är det slut. Visst jag hade kunnat avsluta det tidigare om jag läst alla böckerna i stället för att invänta filmatiseringarna. Det är en snygg film som inte sparar på specialeffekterna och som du bör se om du har sett alla andra Potter-filmerna. Det känns så där att titta på en filmserie i tio år men inte se slutet.

Historien fick ett bra avslut men det var inget direkt som överraskade mig. Vad hade jag förväntat mig och vad kan jag begära av en film med 11 års åldersgräns och en bok som står på butikernas ungdomshylla.


King’s Speech
och Rushmore är två andra sevärda filmer som jag nyligen skrev om.

the king’s speech

lördag, 30 juli, 2011

Jag såg The King’s Speech förra helgen. Det tog sin lilla stund innan jag tog tag i saken och faktiskt såg den, då jag velat se den sen premiären i februari.

Jag förväntade mig en bra, välgjord och välspelad film då den prisats med många tunga priser, så några slags kvalieter borde den ju ha. Filmen var även en fröjd för ögat. Fotot, scenografin och färgfiltren föll mig verkligen i smaken. Sen att Collin Firth spelar huvudrollen gjorde det hela till en mycket trevlig upplevelse. Han är bra och alltid trovärdig i sina roller.

Firth spelar Storbritaniens kung som kämpar med stammning och går hos en finurlig talpedagog. I de scener när Firth ska tala till folket och inte kan få fram ord gör så ont i mig. Folk ser ner på honom på grund av att han stammar. En av anledningarna till att han stammar är exakt den samma som min mosters. Hon var vänsterhänt och på den tiden var det ”fel” och detta skulle straffas och du skulle läras till att bli högerhänt. Som en reaktion på dessa fysiska bestraffningar växte ett stammande tal fram. Det gör ont att se hur elak människan är. Olikheter tillåts inte.

The King’s Speech är sevärd och fick mig att vilja se The Queen igen. Hur kommer det sig att jag fastnar för filmer om det Brittiska kungahuset?

oh yoko!

fredag, 29 juli, 2011

För två veckor sen fick jag låna filmen Rushmore av min lika Wes Andersonfanatiska kollega.

Rushmore är film nummer två i hans karriär och är väldigt ”Wes:ig” än dock en tidig sådan. Den har sin knäppighet, bra och rappa dialoger och de vanliga skådespelarna fast mycket yngre (Bill Murray, Jason Schwartzman och Luke Wilson).

Efter Rushmore har jag bara Bottle Rocket kvar från Herr Andersons filmografi. Hoppas jag kan komma över den i något dammig hörn i videobutiken.

I sedvanlig ordning är musikläggningen i filmen galet bra. Den består till mesta dels av trevliga 60- och 70-tals låtar, inte mig emot då jag måste erkänna att jag inte har jättebra koll på den eran. Dock finns ambitionen där.

John Lennons fina kärlekslåt till fru Yoko får bli dagens soundtrack. Ta hand om varandra.

winter’s bone

torsdag, 23 juni, 2011

Såg och berördes av Winter’s bone här om dagen. Jag har velat se den ända sen den kom. Kan inte riktigt säga varför, men jag antar att det var något med storyn som lockade.

Mr. Teardrop spelas av pappan i Me and you and everyone we know (John Hawkes) och gör karaktären riktigt bra och otäck på ett sätt att du inte riktigt vet vart du har honom.

Fotot och miljöerna är oerhört trevliga för ögat. Hela filmen ger en autentisk känsla över hur det är att leva i Ozark woods. Litet, korrupt, inskränkt och en liten smula humanitet.

Efter att ha sett filmen och inte minst under filmens gång så sitter jag ständigt och tänker hur hemskt vissa människor har det och hur hemska och äckliga människor kan vara mot andra. Människors val och handlingar påverkar fler än sig själv.

watch me

söndag, 3 april, 2011

Jag har tittat på lite film; The kids are alright och The Social network.

Jag gillade båda två. Det kanske är inte mina toppfilmer men trevliga och helt klart sevärda.

The kids are alright handlar om en någorlunda dysfunktionell familj och jag älskar sådana filmer med tvistade relationer och karaktärer. Det får mig att känna mig att jag har klarat mig relativt bra.

LA-miljöer är som vanligt oerhört tacksamma på bioduken och inte minst trevliga att titta på. Sedan har filmen en fin, fin rollista med Annette Bening och Julianne Moore.

The social network handlar om vår käre vän Zuckerberg
som tyckte att vi skulle vistas och stalka mer på Internet med Facebook. Snygg film med en relativt drivande historia och jag gillar även Jesse Eisenberg som spelar grundaren.

Om jag nu ska välja en av dessa två att se en gång till här och nu, får det nog allt bli The kids are alright.

the joy of d.h lawrence

tisdag, 1 februari, 2011

Jag såg i förra veckan Farväl Falkenberg. Jag fick ont i hjärtat, blöta ögon, en klump i magen och en smula driv att tag i och ta vara på livet.

Fin film. Älskade musiken, fotot och färgerna och att den fick mig att känna.

The joy of D.h Lawrence av Erik Enocksson – Fint!

despicable me

lördag, 29 januari, 2011

Jag är väl ungefär ett år efter alla andra med att se Despicable me, eller?

Jag fastnade direkt för trailerna när den kom under sensommaren 2010, men sen har det bara inte blivit av att se själva filmen.

Den var helt klart värd sin väntan, trots sin simpla historia som inte är allt för svår att räkna ut hur det skulle gå. Men det skiter jag i för alla figurerna är så välanimerade och fantastiskt söta.

Vill du se en film med ett konstant löjligt leende? Då kan ju Dumma Mej (vilket är en dum översättning på originaltiteln) vara en film för dig.

Mitt favoritcitat:
It’s so fluffy I can die!

the black swan

onsdag, 22 december, 2010

Oj, oj det här kommer bli bra! The Black Swan med fina Nathalie Portman. En film av Darren Aronofsky som gjorde den grymma The Wrestler.

Det måste ju bara bli bra, med tanke på trailern. Det ser åtminstone bra ut de två säljande minuterna.

Nå, vad säger du? Bu eller bä? Dock blir det att vänta till den 25 februari 2011, då den har premiär i svea.

rent

söndag, 21 november, 2010

Hör och häpna, det blev en hemmakväll igår trots vetskapen om att Yelle spelade på Debaser, som lär vart grymt. Under hela gårdagen var jag inte speciellt pepp på att gå, jag försökte tvinga fram någon slags dansa-till-fransk-musik-känsla, men misslyckades.

Vi hyrde fyra filmer och betade av en och en halv igår.

Jag somnade i halva A serious man. Den var bra så det var inte anledningen till snarkandet, utan bara ren och skär trötthet.

Däremot var jag vaken under hela Distric 9 som var en ganska bra si-fi-rulle som jag i vanliga fall inte blir speciellt imponerad av. Det var en snygg film och höll intresset uppe hela vägen.

Nu är det bara Gran torino och Zombieland kvar. Gissa vem som valde vilken film.

Det har varit bullfabrik här på eftermiddagen. Det var min idé men inte jag som stod med mjöl i ansiktet och deg mellan fingrarna. Jag har lagt ner det där med att baka. Det är inte kul någonstans då jag aldrig lyckas. Varför då ens försöka? Jag överlåter det till någon som faktiskt kan.

Lagt in massa bra musik i iPoden, dels den musik jag köpte i förra veckan, samt Robyns Body Talk pt 1 & 2 som jag fått av en bekant. Jag hoppas det ger mig en nytändning på gymmet.

Tränade idag och är väldigt stolt att jag klarade av att göra armhävningar på tårna, på en stepbräda. Överkroppen är alltså lägre ner än benen. Riktigt stolt och nöjd!

fish tank

måndag, 20 september, 2010

Förra helgen såg jag två filmer som jag länge trånat efter, Precious och Fish Tank.

Två filmer med relativt lika utgångspunkt. Två 16-åriga tjejer, ena i New York den andra i en brittisk förort. Båda har mer eller mindre dysfunktionella familjeförhållanden och vi får följa de i deras vardag som inte går att föreställa sig om man inte själv har varit i den situationen. Men filmerna ger dig ganska bra känsla av hur illa barnen far.

Jag längtade mest efter att se Precious eftersom jag läst boken Push filmen baseras på. Hur skulle en bra bok bli som film? Det blev helt ok, Precious mamma gestaltas så hemsk och sjuk som hon är i boken och den mest gripande och bästa scenen i hela filmen är nästsista scenen (där även en bra Mariah Carey är med i).

Den berör men ändå inte. Svårt att förklara. Jag önskar att jag hade fått en känsla av ”fullfillment” men den uteblir.

Fish Tank däremot herre vilken bra film! En snyggt filmad film med handling som hade mig fängslad från för- till eftertexterna. Katie Jarvis som spelar huvudrollen som Mia är fantastiskt duktig och trovärdig.

Det bästa och värsta med filmen var en obehagskänsla som ständigt kröp inom mig. En känsla av att filmen bara kan gå från grå, svart till svartare, men med hopp att allt ska bli bra.

Britterna vet hur man levererar bra filmer. Den (och Precious för den delen också) är verkligen sevärd, bara du är medveten om innan du trycker ”Play” att det inte är en knasig komedi du kommer att bevittna.

Jag önskar dig en trevlig filmkväll!

3

måndag, 9 augusti, 2010

Skrev ju igår att jag tittat på lite film och tänkte väl göra ett par kort, korta omdömen om filmerna.

Shutter Island
Jag visst i stort sätt ingenting om handlingen, vilket är något jag föredrar när jag sätter mig i biomörkret. Vill helst inte ha några förväntningar eller åsikter, utan vill bara gå in i den världen och sen komma ut med reflektioner.

Hur som helst, jag ska försöka att inte berätta så mycket om handlingen utan bara mina tankar om filmen. Berättelsen är väldigt snyggt paketerad och bra namn i rollistan. Historian var relativt enkel att räkna ut, men utan för den delen bli en tråkig film.

Vägen
En film som går från grått till svart, det går inte att se att det här kan faktiskt ordna sig. Även The Road hade snyggt foto och miljöer som för mina tankar till USA’s regniga västkust, som gör sig väldigt bra på film.

Jag hade gärna önskat att filmen mer hade gått från svart till svartare, då det kändes som saker gick för enkelt, för om det hade varit på riktigt hade det inte gått som det gick. Vilket hade höjt filmen ett snäpp.

Blood diamond
Så här tre veckor efter jag såg den har jag kommit fram till att jag gillar den, det är en bra film. Oerhört otäck och bör ge alla ett wake up call om Afrikas situation, samt att det bör uppmärksammas mer än det görs idag.

Det som jag tycker var mest otäckt är alla dessa barnsoldater rebellerna ”rekryterar” och hur deras empati och känslor snabb suddas ut.

Tre rätt olika filmer men de var bra på sina egna vis och helt klart sevärda.

entre dos aguas

lördag, 24 juli, 2010

Innan Barcelonaresan köpte jag Vicky Cristina Barcelona för att komma i stämning. Dock hanns det inte med att kolla på den innan resan, utan jag kollade på den häromdagen istället.

Jag har sett den en gång innan och jag gillade stämningen och dialogerna i filmen, men efter en andra titt så gillar jag den ännu mer. Snygga miljöer och snygga människor, en fröjd för ögat.

Jag verkligen älskar Penélope Cruz i rollen som trasiga Maria Elena. Jag vill också leva som dem om än bara för en månad. Bo schysst i en världsstad och bara vara kreativ med min käresta.

Dags att börja pensionsspara?!