Inlägg märkta ‘korea’

korea – day 16-17

söndag, 11 november, 2012

Nu börjar resan gå mot sitt slut och en smärre separationsångest börjar att infinna sig. Vi hade inte sett och gjort allt! Men både jag och min karl är hundra på att vi kommer att åka tillbaka någon gång i framtiden så då får vi ta vid där vi slutade denna gång.

Sista dagen blev relativt lugn och vi strosade runt lite, shoppade lite och bara var i de olika mysiga områdena.


Bukchon-ro


Floden Cheonggyecheon

Middag intogs på en trevlig barbequerestaurang i Itaewon. Grillat – Mmmm!

Efter X antal gram kött begav vi oss till jazzklubben All that jazz ett stenkast från restaurangen. Riktigt trevligt med lite livemusik, första gången för mig att lyssna på jazz live.

Den här kvällen blev inte allt för sen då planet gick relativt tidigt nästa morgon.

Tack till allt och alla för en fantastisk resa! Jag lever fortfarande på de minnen och upplevelser jag fick där i somras och längtar till nästa tripp, när det än må vara. En sak som är säker är att det kommer bli en resa tillbaka förr eller senare.

korea – day 14-15

onsdag, 17 oktober, 2012

På onsdagen begav sig karln iväg i ottan för att åka till DMZ på en guidad tur. Jag tog en kortare sovmorgon och intog sedan en Starbucks-frukost med Mr. M i Insadong. Insadong var för övrigt ett väldigt trevlig område, där många konstnärer huserar.

Efter lite utforskande i Insadong beslöt vi oss för att våga oss på att ta tunnelbanan själva (utan min karl). Något nervösa klev vi ned i tunnelbanan och läste oss fram så gott vi kunde, och tro det eller ej we made it.

Vi kom fram till Itaewon, som är lite mer internationellt område. Många västerlänningar som jobbar i Seoul brukar hänga här, så det här området kändes något mer multikulti.

Här blev jag med mina helvita Converse-skor och leopardballerinor. Mr M shoppade strumpor till sina systersöner. Det fanns minst sagt ett stort strumputbud här.

Lunch blev mandoosar, som jag har längtat. Degknyten med grönsaker i, doppade i soja – nomnomnom.

När karln väl kom tillbaka från en grym dag vid DMZ däckade han mer eller mindre och kunde inte följa med på kvällens middag. Idag skulle vi alla bli bjudna på middag av Mr. M’s faster. Väldigt tråkigt men när kroppen säger nej kan du inte göra så mycket.

Middagen intogs på en fin restaurang i närheten av Gyeongbok-gung och vi göddes ordentligt då det bjöds på en avsmakningsmeny á la sjutton rätter. Vissa var godare än andra.


Revbenspjäll som de sedan gjort till biffar – galet goda.


Tunna dacs (vet inte hur det stavas) som fylldes med lite från varje hög av olika inlagda grönsaker och rullades sedan ihop till en mumsbit.

Jag har nog aldrig varit så mätt som jag var efter den middagen. Det kändes som att rätterna aldrig skulle ta slut, men de gjorde de och då var det dags att säga adjö till faster.

Sen hoppade vi in i en taxi för att försöka hitta till en annan släkting till Mr. M som arbetar som tatuerare. Efter väldigt mycket om och men hittade vi fram. Peppen att göra en tatuering infann sig oerhört snabbt, men när sojun (alkoholhaltig dryck) plockats fram kände jag – en annan gång.

V igick vidare till årets sötaste bar, där allt var inrett med tecknade figurer. Baren låg en trappa upp, stora fönster som släppte in frisk luft denna kvava kväll/natt.

Som snacks fick vi pommes med majonäs och socker på. Knasig kombo, men det funkade.

Sedan blev jag firad med chokladtårta och sång, då det var min födelsedag nästa dag. Back where it all began (typ jag föddes inte på en bar, och inte i sällskap med de här människorna, men ni förstår vad jag menar. Korea i det stora hela).

Hur som helst, ytterligare en sen natt ute i Seoul, men det var bara att köra på. Jag visste ju aldrig när jag ska åka tillbaka.

korea – day 12 – 13

lördag, 13 oktober, 2012

Dag tolv var dagen jag och karln äntligen skulle få se, känna och klämma på varandra igen. Vi skulle mötas upp på Hotel Sutton och jag skyller på min trötthet och allmänna förvirring över att inte ha massa andra runt omkring mig som sa åt mig hur och vart jag skulle gå, att jag knappt kände igenom honom när han traskade in i lobbyn.

Fick känslan han-liknar-någon-i’m-married-to, och så klick, det är ju du! Lycka.

Efter att vi installerat oss på våra rum begav vi ut för sightseeing. Första stoppet det stora palaset beläget mitt i stan – Gyeongbok-gung. Jag var visserligen lite mätt på palats efter att ha besökt x antal sådana veckorna innan, men hur ofta är jag i Seoul?

Sen åkte vi lite tunnelbana för att lära oss förstå det stora tunnelbanenät Seoul har. So glad att karln lärt sig det under hans egna dagar, jag hade minst sagt ingen koll.

Middag intogs på ett BBQ-ställe som några kända hip hop peeps ägde. Galet gott!

Om du noterar det vita runda bitarna på grillen här ovan, så kan jag berätta att det är grisinälvor. Jag var lyckligt ovetande tills efter jag inmundigat x antal sådana. En rolig grej, kan vi ju säga.

Efter middagen begav vi oss till Ho’s bar och det shotades tequila och dansades i bar överkropp (likt gårdagen). Those crazy koreans.

Dag tretton var en lite tyngre dag för vissa. Ingen tid att spilla på bakfylla här inte. Nu bar det av till Seoul Tower och åka upp i tornet för att skåda lite fin Seoulutsikt.

Snack time i form av glass från Cold stone creamery, som vi inte hann med i New York. Bättre sent än aldrig. Vi kan säga så mycket som att jag stod mig ett bra tag på den glassen.

Buhu för babe som blev frossig och dålig till kvällen och inte fick avnjuta supergod barbeque. Vi var på jakt efter något ställe som hade BBQ men på nötkött. Efter lite letande fann vi ett ställe, som var stängt. Efter lite betänketid öppnade ägaren upp för oss tre och vi fick vårt kött. Nomnomnom.

Dagens smakprov på nattlivet blev inte någon långkörare utan ett kort besök på en så kallad skybar (hade då önskat att vi var kanske tio våningar till upp för att kalla det skybar). Tack och godnatt.

korea – day 10-11

söndag, 9 september, 2012

Koreamarschen börjar lida mot sitt slut, vilket kändes lite märkligt. Finns det en värld och ett liv utanför det här uppstyrda som vi levt i över en veckas tid?

Dag tio började med att vi besökte The Independence Hall of Korea som var ett stort museum om Korea och dess historia. Ett väldigt utarbetat sådant, med mycket objekt, filmer, utställningar och så vidare.


Kan vara den största koreanska flagga jag sett hittills.

Nu var det återigen dags för en ordentlig promenad på cirka 1,5 mil. Ett konstant småduggande och tyvärr grå miljö att gå igenom. Den större delen av sträckan gick längs en motorväg. Safety first kids. Kändes sådär när bilar swischade förbi i 90 km/timmen och vi går längs vägrenen.

Den här 1,5 milen kändes oerhört långa, jag vet inte om det berodde på vädret och omgivningarna, eller att kroppen började säga stopp på grund av lite för lite sömn under de här dagarna. Hur som helst, det var bara att stappla på. Fighting!

När vi väl var framme – inte helt otippat vid ett museum. Där blev det lite vila där innan en buss tog oss till nattens uppehälle – ett närliggande universitet. Inte speciellt stora rum studenterna får dela på, men det funkade för oss för en natt.


Nästan glömt bort hur det var att sova i säng.

Nästa morgon väntade en cirka två timmar lång bussresa mot DMZ. Peppen, spänningen och förväntan var stor. Jag tyckte det skulle bli intressant att se över till andra sidan.

Innan våra bussar fick åka in på området kom det på en soldat med vapen och hela kittet, antagligen för att kolla att vi inte var något annat än turister. Det var en riktigt märklig känsla att se den här soldaten med vapnet gå fram och tillbaka längs bussen. Det enda jag tänkte var – No sudden moves.

Väl framme vid Dora Obervatory fick vi sätta oss i ett slags auditorium med stora panoramafönster mot Nordkorea där lite info förmedlades. Sen var det som vanligt väldigt bråttom till nästa ”station” – The third tunnel. Nordkoreas sätt att invandera Sydkorea på. På med arbetarhjälmen och sedan började vi knata ned i tunneln, mörkt och en aning klaustrofobiskt.

Väl uppe igen, fort, fort till bussen för att då bege oss tillbaka till Seoul. Vi måste på riktigt ha gjort det snabbaste DMZ-besöket, så pass snabbt att det kanske till och med inte kan kallas ett DMZ-besök? Vi trodde att vi skulle få gå in i en barack, titta på lite nordkoreanska soldater, men icke.


Dora Obervatory.

Ett sista pit stop innan vi återigen var på det hostlet där allting startade var ett studiebesök på parlamentet i Seoul.

På kvällen var det avslutningsceremoni med fantastisk mat,utdelning av diplom, bildspel från resans gång och lite underhållning. Det var minst sagt skolavslutningskänsla över det hela.


Time to say goodbye.

Nu var folk minst sagt peppade på en rejäl utgång. Said and done, that’s all I need to say.

Första stoppet var Ho’s Bar, vet dock inte vilken då de finns lite överallt i stan. Stopp nummer två blev NB2 – Noice Basement. Hip Hop och R’n'B ställe kort och gott.


Dansa, Pausa.

Tant var hemma halv fem-ish och slocknade mer eller mindre direkt efter ett första smakprov på Seouls nattliv.

korea – day 8-9

fredag, 24 augusti, 2012

Idag besökte vi JeonJu som tydligen väldigt ofta används som miljö vid tv-inspelningar, vilket jag verkligen kan förstå för staden var oerhört fin och mysig att gå runt i.

Det tog åtta dagar för mig att tappa bort mig från gruppen. Vi var alla inne på ett museum i JeonJu och guiden sa att vi kunde ta oss en titt en trappa ned, so I did. Väl tillbaka på övre plan var gruppen borta. Som tur var var jag inte ensam, då hade jag på riktigt fått någon slags panik! Nu var jag borttappad tillsammans med två tyskar, varav en talade koreanska om vi skulle behövt fråga lokalbefolkingen efter vägen eller liknande.

Vi börjar i alla fall gå åt det hållet vi kom ifrån men inte en syn av gruppen eller någon annan gruppen heller för den delen. Efter ett tag springer vi som tur var på staffen som sedan förde oss där vi skulle laga vår egna lunch – bibimbap.

Efter lunchen hoppade vi in i bussen och åkte till Mojo där de håller på att bygga ett helt galet stort Taekwondo-komplex, med tävlingsarena, hotell, träningslokaler med mera. Jag hade hoppats på att vi hade fått se denna grymma värld som jag faktiskt tror det kommer att bli när det väl är klart, och inte den byggnadsarbetsplats vi möttes av.

Detta var snabbt glömt när vi istället skulle få prova på taekwondo! Vi fick även en varsin tjusig dräkt, kände mig som en mästare bara genom att ha på mig dräkten. Tyvärr så är inte taekwondo-skills varken medfött eller i dräkten, utan måste tränas upp.

Vi fick följa efter en instruktörs rörelser med lite sparkar och kator, vilket var svårt att memorera. Roligast var sparka itu en planka.

Hör och häpna denna natt sov vi i fyrmannatält. Jag har då inte tältat sen jag gick i årskurs sju. Tält är inte riktigt min grej, men det var inte så mycket att göra åt saken. Adaptation. Duschade även kallt igen denna kväll och fick X antal myggbett. Detta vägdes dock upp genom att på parkeringen cirka hundra meter bort fanns ett ok fungerande Wi-fi.

Jag hade lite problem att somna denna natt för att det började ösa ned regn och blixtarna avlöste varandra och lös upp hela himlen. Just i denna stund ville jag inte riktigt bara skyddas av ett vattentätt tyg.

På morgonen vaknade jag av att min kropp var så stel, så stel på grund av att vi var tre personer som delade på femtio procent av tältets yta. Fråga mig inte hur det kommer sig att vi ville tränga ihop oss.

Det funkade helt ok att bo i tält på det stora hela och jag kände mig mer och mer ödmjuk och öppen kring diverse levnadssätt vi ständigt ställdes inför. The simple life var inte så farligt trots allt.

Nionde dagen kommer inte att gå till världshistoren som den mest roliga dagen på resan. Vi började med att besöka Jeongnimsaj Museum, vilket var helt ok.

Nästa stop däremot var hos en sponsor som var ett industriföretag som tillverkar diverse klimatanläggningar – inte supersexigt. En företagsrepresentant höll föredrag i cirka en timme och att vi sedan fick ta en tur genom deras fabrik, som för övrigt var en av de största fabrikerna i Korea.

Väl efter det blev det lite vandring till det här trevliga stället, Resom Spa Castle. Everything is forgotten guys! Det var en riktigt schysst spa-resort, med varmvatten, tillgång till bastu, varmvattenpooler och stora rum.

Det fanns en dubbelsäng på rummet och vi var fyra personer som skulle dela rum. En kom på idéen att vi alla fyra skulle dela säng. Jag avstod och byggde min egna säng på golvet med hjälp av tre lager duntäcken. Jag var mest glad att jag äntligen skulle få sova med en dunkudde för första gången på nio nätter. It’s the small things guys. Nu hade jag mer eller mindre vant mig vid att sova på golvet och ändå tycka att det var relativt skönt och att jag fick mina sovtimmar.

Det blev bad i varmvattenpool (det kändes som huden skulle skållas av till en början) och dusch på en liten pall á la korean style. Jag unnade mig läsken Milkis som smakar till en början som Sprite men får sedan en eftersmak av vanlij. Köpte även en påse vanliga lättsaltade chips, men på något vänster så smakade de fisk. De måste friterat (?) chipsen i någon fiskolja som inte riktigt gav den smakupplevelse jag hade hoppats på. Kvällen avslutades sedan på en närliggande bar.

gangnam style

tisdag, 21 augusti, 2012

Tänkte bryta av lite i min reseskildring med lite koreansk dansmusik, PSY med låten Gangnam Style.

En vän till mig (icke korean) skickade den här låten till en annan vän (korean) som visade det här klippet för mig och Mr. M, och undrade ifall vi hade sett videon. När refrängen körde igång kände jag igen den från resan, då jag fick för mig att någon sjöng den på karaoke, och blev lite glad över att jag kände igen en koreansk låt.

Det här var alltså första gången jag såg videon och jag kände hur hakan halvt hängde ned samtidigt som smilbanden drog sig uppåt, jag ville lite smått börja dansa, samtidigt som jag fick en wtf-just-happened-moment.

Vad är din reaktion?

Nu spelar jag den lite då och för att bli på bra humör, även karln min stampar gärna takten till den.

Gangnam är för övrigt en stadsdel i Seoul som har ett minst sagt levande nattliv.

korea – day 6-7

söndag, 19 augusti, 2012

Något mör efter gårdagens 1,5 mils vandring var det återigen dags att kliva upp strax innan 7.00 för att 7.30 äta frulle (ungefär så var hålltiderna varje morgon).

På med walk mood för nu begav vi oss upp i bergen mot ett tempel. Fin grönska, ett lugn och ett lätt duggregn infann sig. Det här blev mitt första besök vid ett tempel.

Vi hoppade sedan på bussen och åkte mot Korean International Circuit, som är Koreas Formel 1-bana som ligger i Yeongam. Åters race går inte av stapeln förrän 12 oktober, det hade varit riktigt kul om racet hade varit när vi var där på besök.

Hur som helst, vi fick i alla fall åka ett varv på F1-banan i den buss som tar oss fram på resan. Så det måste ha varit en riktigt rolig upplevelse för busschauffören! Minst sagt avundsjuk. Vissa kurvor i banan var riktigt snäva, och det går bara att föreställa mig hur det skulle kännas att ta de i en riktig F1-bil.

Denna natt sov vi på Mopko International Football center. Till min stora förtjusning slapp vi sparka boll! Det blev en relativt lugn och fri kväll för en gångs skull. Jag tog tillfället i akt och tränade på gymmet, lite löpning och styrka.

Låt inte bilden nedanlura er att jag börjat röka trots att just detta märket har någon slags clean techonlogy. Bästa citatet av personen som köpt dessa: De är typ nyttiga. Nja, jag har väldigt svårt med att nyttigt och cigaretter är i samma mening.

Dag sju var dagen då vi:

  • Fick åka tåg
  • Vi besökte den bank som var sponsor till marschen
  • Passerade Sangam Stadium som var den fotbollsarena som användes under VM när Korea stod som värld tillsammans med Japan 2002
  • Blev underhållna av koreansk traditionell musik och dans
  • Åt alldeles för mycket i sedvanlig ordning när det bjuds på buffé
  • Sov på golvet i en takewandoträningssal. Jag bör även tillägga i ett luftkonditioneringsstorm. Hade på riktigt ont i halsen morgon efter
  • korea – day 5

    fredag, 17 augusti, 2012

    Beach Time! Förmiddagen spenderades på en närliggande strand, väldigt skönt att bara få vara. Inget hektiskt schema, utan folk fick bada, spela fotboll, volleyboll. sola bäst de vill.

    Jag bada till och med! Jag är ju inte mycket för att bada, men Fröken A. kom med det starka argumentet: hur många chanser får du att bada i Korea? Said and done.

    Ok, dags att knyta skorna, svettbanden på och vinnarinstinken på. Nu var det dags för 1,5 mils vandring! Jag var peppad som en gnu, men dessvärre dödades peppen relativt snabbt. Anledning: tempot var så lågt att det blir jobbigt att gå, känslan att inte komma någonstans. Vi var tvungna att gå gruppvis (vi delades in i åtta lag under första dagen, jag var i grupp åtta, fatta frustrationen att gå längst bak).

    Efter ett par tappra försök att öka tempot, bröt team Sverige sig ut från gruppen och gick i ett bra och relativt högt tempo. Även en 72-årig tysk gick med oss i vårt tempo. Han kändes också en aning frustrerad över det låga gåtempot. Vi tog täten av alla deltagare och vi kom fram först. Nöjda över våra insatser. Resterande etapper fick vi snällt gå med våra långsamma grupper.

    Efter en mycket välbehövlig dusch, blev det lite Skype med karln min. Första gången på resan. Märklig känsla att vi var på varsin sida av världen och varit ifrån varandra i fem dagar. Det där internetet är ett allt bra påhitt.

    Vi övernattade på ett hostel högt beläget i bergen med en väldigt trevlig omgivning.

    Gjorde även mitt första besök på en norebang – karaoke.
    Over and out.

    korea – day 4

    tisdag, 14 augusti, 2012

    Dag fyra började med ett besök i Suncheon Bay Eco Park. Härligt att få gassande sol på sig och se en blå himmel efter att ha mött regnet de senaste dagarna. Parken var väldigt stilla och fin.


    Fridfullt.

    Koreansk TV följde oss på resans första deldå hela den här marschen var en stor nationell grej som sedan resulterade i ett reportage.


    Inspelning av reportage.


    Reklam om marschen i tidningen.

    Efter att ha fått lite mat i magen tog bussen oss till Dasan Chodang där jag har för mig en kung satt i husarest. Det var en bra bit upp i bergen. Svett och Rumpträning AB är det enda jag behöver säga.

    Sen eftermiddag skulle vi ha en officiell ceremoni för att vår marsch skulle starta. Ceremonin hölls uppe vid en utsiktsplats med helt galet fin utsikt över vattnet och dess öar.


    We made it to the paper. Fighting!

    Ok, håll i hatten. Jag är verkligen inte den som är den när det kommer till mat. Jag äter det mesta och tycker om det mesta. Men under kvällens middag sa magen nej. vi hade fått höra att vi skulle äta på en fin skaldjursresturang – Yummy, inte mig emot!

    Utanför restaurangen finns det ett par akvarium med diverse djur i. Bläckfisken fångande speciellt mitt intresse då jag tycker de är fascinerande men på ett skrämmande vis. Jag menar åtta armar med tentakler!

    Hur som helst, jag och Mr. M kommer in i restaurangen och märker att alla plaster var tagna, och vi inspekterar vad för gott vi ska äta – någon slags skaldjurgryta. Dock ser vi att det är hela bläckfiskar i grytorna, som sedan klipps med sax till mindre och mer behändiga bitar. Jag börjar redan känna att jag inte är speciellt sugen på dagens rätt, jag har alltid haft lite svårt att äta bläckfisk, delvis på grund av dess konsistens.

    Vi placeras vi ett annat bord i ett annat rum där även vegetarianerna sitter. Grytan på bordet (utan bläckfisk) ser helt fantastisk ut, det kanske fanns en chans att vi får en utan bläckfisken?

    Nej, nej. Mr. M får en tång och blir ombedd att: Hålla ned den. ”Hålla ned vad? Jag tänker inte hålla ned något” Då kommer retaurangfolket ut med en levande bläckfisk och lägger ned den i den kokande grytan.

    Bläskfisken sprattlar, och jag tittar bort och mår illa! Mr. M skriker: Nej, den skvätter på mig! Vegetarianerna tittar åt ett annat håll. Efter ett tag skvätter inte bläckfisken något mer och vi har just bevittnat ett mord. Vi åt bara riset och två potatisar var till middag för att sedan köpa glass efteråt.


    Före bläckfisken.


    Efter bläckfisken.

    Efter lite ny energi vandrade vi cira fem kilometer till nattens inkvartering. Delade rum med sex personer, som enda icke tysktalande person, thank God att de ändå är helt ok på engelska. Dock inte lika kul att duscha i kallvatten för att varmvattnet tagit slut.

    Vi bjöds senare på pizza till night snack, så kallvattenduschen blåstes bort.


    Mörkervandring.

    korea – day 1-3

    söndag, 12 augusti, 2012

    Det tog mig ett tag att sätta mig framför tangentbordet för att göra ett försök att sätta ord på mina känslor och upplevelser från min första Korearesa. Dock vet jag inte huruvida det kommer bli ett bra eller mindre bra inlägg. I’ll give it a shot.

    3 juli lyfte plan nummer ett till Düsseldorf för att där byta till plan nummer två med destination Peking. Med endast en stressig timme i Peking hann vi med vår tredje och sista flight med slutdestinationen Seoul, Sydkorea.

    Väl framme, något möra, mötte vi upp fröken A som väntat på oss i fem timmar på flygplatsen, då alla biljetter var slut på vår resa så var hon tvungen att boka en annan rutt.

    En taxiresa senare var vi framme hemma hos Mr. M’s moster som välkomnade oss med minst sagt öppna armar och kylskåp. Vi blev överösta med fantastiskt god mat samt presenter (where did that come from?) Den finaste presenten var en personlig kalligrafiskt text tillägnad mig. Mr. M’s moster är en väl erkänd kaligraf, hon kan sin grej minst sagt.


    In progress.


    Detaljbild.

    Nästa dag var det dags att bege sig till det hostel som var uppsamlingsplats för marshdeltagarna en liten bit utanför Seoul. Vi var cirka 80 deltagare plus en staffkår på tjugo personer.

    Vid vår ankomst tilldelades vi uniform, ryggsäck och marschens program (endast på koreanska, kanske inte det mest optimala för min egna del). Samt rumsfördelning för första natten. Jag var först på plats i mitt rum. Pax för den innersta sängen! Said and done. Fick dela rum, med en från Polen, Spanien och USA.


    Dressed for success

    Nästa dag väntade en fyra timmars bussresa till Yeosu som är en hamnstad i södra Korea. Där pågick det under fyra månader utställningen Yeosu Expo 2012 med deltagare från hela världen (bland annat Sverige) med temat hav och kust. Vi besökte den enorma mässan en och en halv dag och då hann vi inte ens med att se allt.

    Tanken var även att vi skulle göra en del voluntärarbete på mässan. Min grupp skulle köra runt personer i rullstol till de olika paviljongerna som de ville besöka. Det blev inte så mycket av det då det inte kom några som behövde vår hjälp = free time.


    Så snart vi klev ur bussen öppnade himlen sig. Regnponchon på.


    En liten överblick över hela Yeosu Expo-området.


    Den svenska paviljongen.


    The O-show – By day.


    The O-show – By night.

    Just det, från och med nu var det inte på tal om att sova i säng, sovsäck och uppblåsbar kudde på golv. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte var gladast i stan när den bomben droppades, men det var bara att adaptera. Efter ett par nätter vante jag mig och tyckte att det ändå fungerade bra att sova the korean style.

    annyeong haseyo

    tisdag, 3 juli, 2012

    Nu är det minst sagt semestertider i kära Svea, detsamma gäller för mig.

    Jag älskar min packning jag har, sex par träningstights och lika många (om inte fler träningstoppar). Jag kommer nog resa i mina nya walking shoes. Aktiv semester! Vilket även bidragit till att necessären är ett mindre apotek. Skavsårsplåster, aloeverasalva, tigersalva, resorb för snabbare vätskepåfyllning, myggaspray etc etc.

    Dock har jag smygit ned två klänningar och ett par klackar, som jag förhoppningsvis kommer att få användning för.

    Cross our fingers att jag håller mig hel under resan, inga stukningar, brytningar eller att jag drar på mig någon härlig konstig sjukdom som skrivs ut med någons slags bokstavskombination.

    Peppen och stora magsäcken har kopplats på. Jag längtar något så fruktansvärt till all den goda mat som det koreanska köket har att erbjuda! Samt alla dessa fantastiska vyer jag tror mig komma att få se.

    Jag hade önskat att jag tagit mig ännu mer tid att läsa på om Seoul för att kunna få ut så mycket som möjligt på de tre extradagarna vi tar innan vi far hem igen. Gillar att känna mig påläst och ha ett någorlunda hum om uppbyggnaden av stadens olika områden och så vidare. Nu är det som det är och jag tror ändå att det kommer bli grymt.

    Så, Mama I’m coming back – Låt äventyret börja!

    pion

    Många kramar och på återseende mina vänner!